Det är dags att säga farväl
Ofta väljs en vacker miljö för kulturarrangemang, en noga utvald kuliss, en lokal med fantastisk akustik eller ljus. Sällan har det känts så autentiskt som vid festivalen Farväl Focus. Där utgör huset själva utställningen tillsammans med både lokala och utsocknes konstnärer, men också av besökarnas berättelser och känslor.
Pernilla Fagerlönn, festivalens projektledare förklarar:
– Före och efter föreläsningar, paneldebatter och musikunderhållning har folk hittat varandra och börjat berätta, det har blivit en mötesplats. Det är det som är det viktiga. Focushuset är inte det man lyfter om man pratar om det vackra i Malmberget. Jag ville lyfta värdet som finns i det att så många har levt här och har många minnen och berättelser, säger hon.
Pernilla Fagerlönn, projektledare för festivalen Farväl Focus.
I en del av utställningen finns en installation där besökare kan hänga upp ett band som symboliserar den känsla Focushuset skapar för dem.
– Min tanke från början var att göra så att alla besökare kunde vara delaktiga. Jag har inspirerats av en japansk konstnär som gör otroligt mäktiga installationer ofta i svart, vitt och rött. Det kändes som att det går att applicera på den process vi är i här i Malmberget. Materialet i installationen är ett antal vackra klädhängare som redan fanns i den gamla banklokalen, mycket spets och lovikkagarn. Det finns mycket symbolik i dem. Färgerna besökarna väljer gör att vi får ett tvärsnitt av hur vi upplever den här processen, säger hon.
Staket flyttas, hus flyttas eller rivs och det är dags att säga farväl till Focushuset som under 57 år utgjort ett landmärke i samhället. Pernilla Fagerlönn har upplevt att vissa delar i dokumentationsarbetet av Malmberget saknas och beslöt sig för att göra något åt saken.
– Jag har försökt skapa en mångfald i utbudet under festivalen. Men övervägande är det lite yngre konstnärer och musiker som deltar. Vi som är yngre kan inte relatera till storhetstiden som de flesta redan dokumenterade berättelser handlar om. 80- och 90-talisternas historier har saknats och alla berättelser är viktiga.
Björn Pettersson, museiintendent, har arbetat med att inreda en lägenhet i stilen som var populär på 60-talet.
I inbjudan står det: ”Focushuset stod färdigt 1962 och var då en symbol för framsteg och utveckling men under åren har punkthuset märkts av tiden och tappat mycket av sin forna glans. Festivalen är en väg till att lyfta den roll som byggnaden spelat i samhällets historia och en hyllning till alla de liv som passerat mellan husens väggar. ” Och besökarna har strömmat till, inte bara de som normalt besöker kulturarrangemang har hittat till festivalen.
– Det finns inte så många platser som den här. Det är också en tanke att kunna se på det med andra ögon. Det förfaller och ser hemskt ut men kan också vara vackert ur ett annat perspektiv. Jag tycker att det är något man får ta med sig när man arrangerar kulturevenemang i Gällivare. Att man ska våga tänka nytt, samarbeta med olika aktörer för att dra publik som annars kanske inte hade kommit, säger Pernilla Fagerlönn.
