Säg hej till framtiden
Lars Sundvall är född och uppvuxen i Malmberget, där han har bott större delen av sitt liv. Nu, som 68-åring, blev han tvungen att flytta på grund av gruvbrytningen. I somras flyttade han in i ett nytt hus på Repisvaara.– Det finns många fina minnen från tiden i Malmberget, men man kan inte leva kvar i det gamla, säger Lars Sundvall.
Lars fick välja mellan ett hus och pengar. Han tyckte det var ett enkelt val, han ville ha ett nytt hus.
– Man behöver ändå någonstans att bo och man vet att Malmberget ska bort. Det är såklart lite tråkigt att bo i ett område med tomma hus och tomma fönster. Men så fort jag kom i kontakt med människorna på samhällsomvandlingen, då kände jag mig lugn och trygg.
Samhällsomvandlingsprocessen är lång och komplicerad. Lars insåg ganska snabbt att det inte gick att bygga upp ett område som Repisvaara på nolltid.
– Det blir en process som man måste ha förståelse för, det tar tid om det ska bli bra.
Lars menar att det är viktigt att skaffa och behålla intressen under denna process, även när man blir äldre och saker förändras.
– Det blir lätt att man stannar upp och att allt kommer att handla om att flytta. Själv åker jag mycket skidor, både på stighudar och lite slalom också. Jag har faktiskt precis ett köpt liftkort för säsongen.
Lars har fått ett Älvsbyhus och han säger att han framför allt är nöjd med platsen, utsikten över Dundret och köket som har blivit mycket modernare med induktionsspis och bättre ugn.
– Jag upplever allmänt att vardagen har blivit mycket enklare för mig med ett modernt och fräscht hus. Det finns ingenting jag behöver oroa mig för. Det har varit små fel men servicemänniskorna var snabba på att åtgärda det.Det bästa var när LKAB hjälpte honom med att köpa en tomt, säger han.
Lars hade stått i kommunens tomtkö ganska länge och under samhällsomvandlingsprocessen fick han en tomt av kommunen. Då fick Lars byta från LKAB:s tomt till kommunens tomt.
– Det känns som att de har gjort det här för mig, säger Lars, som upplevde att man tog hänsyn till hans personliga önskemål och att man kunde vara så flexibel.
Lars pratar även om hur man inte kan ersätta allt. Det materiella går oftast att ta med, flytta eller ersätta. Men det immateriella är svårt att byta ut.
– Malmberget var mysigt, men det var som ett socialt mönster som försvann men grannar och kompisar som inte bor kvar i närheten.
Dock upplever Lars att allt har blivit bättre. Bekanta hälsar på honom oftare och har han tråkigt så hämtar han hans barnbarn från dagisen.
– Det är bättre att släppa det gamla. Alla jag känner har fått det mycket bättre, men är man väldigt nostalgisk då kan det vara svårare. Man ska leva i nuet och ha lite visioner framåt.
Lars säger att han trivs jättebra på området i och med att det blir fler stugor på Dundret och att det kommer att bli mer folk som flyttar till Repisvaara. En spännande framtid väntar med allt som händer i kommunen.
– Det där med nostalgi har jag släppt för längesen. Det är bra att kunna säga hej till framtiden. Och det ska man väl göra hela livet.
