Gruvans takt styr markens rörelser

Gruvbrytningen skapar rörelser i berget och påverkar omgivningen, under och ovan jord. I takt med att brytningen sker allt djupare ner påverkas marken och det omkringliggande samhällena.

När järnmalmen bryts ur berget och när malmen lastas ut sjunker marken succesivt ihop. Gruvbrytningen ger upphov till vibrationer, markdeformationer och rörelser som övervakas och kontrolleras så att vi i god tid kan flytta det som påverkas.

Malm är ett ekonomiskt begrepp. Det är malmens storlek och kvalitet som avgör om den är värd att bryta, det vill säga om det lönar sig att bygga tunnlar och flytta ner maskiner allt djupare ner i berget. Däremot är det formen och läget på malmkropparna som avgör var rörelsen i marken kommer att ske och hur samhällena påverkas.

I Malmberget finns ett tjugotal malmkroppar som lutar i sydvästlig riktning in under samhället.

Brytning sker i ett tiotal av dessa. I Kiruna finns en jättelik malmkropp som lutar in under staden. Successivt går brytningen djupare och påverkar marken ovanför.

Så går järnmalmsbrytningen till

LKAB:s brytningsmetod, skivrasbrytning, innebär att hålrum uppstår i berget när järnmalmen bryts. Hålrummen fylls sedan av gråberg som rasar ned. Det sker alltså en automatisk igensättning och ju mer malm som bryts desto mer sjunker berget ovanför. Markytan påverkas och till slut uppstår markdeformationer.